Lovligt
Började med en tripp till Östergötland för att träffa mina fina gamla konfisar. Hos Cissi vankades det party med gamla och nya bekantskaper.
Dance dance dance!
Träffade världens skönaste Oscar för första gången på evigheter. Roligt!
Dagen efter mötte vi upp med Hanna och Linnéa. Tillsammans med dem blev det två dagar med prat, mys, minnen och massa god mat. Ganska häftigt egentligen att vi lyckats hålla kontakten i såpass många år trots avståndet. Vi lärde känna varandra när vi konfirmerade oss sommaren 2006, och sen dess har det ju hänt, tja, en hel del .. Vi har växt upp, mognat och levt lite mer, blivit mer lika på vissa sätt och mer olika på andra. Vår relation är kanske inte direkt likadan som den var då, men jag är glad över att kunna säga att de här tjejerna fortfarande tillhör mina absoluta favoriter, och jag tror och hoppas att vi kommer att hålla ihop i många år till. Right?
Cissi och Hanna
Linnéa och jag
Efter tre dagar begav jag mig hemåt igen på mellanlandning. Hann med att springa lite på stan (och upptäcka Weekdays grymma second hand-avdelning!), luncha på Le pain francais inte mindre än två gånger, träffa bästa tjejerna och en kväll med gänget innan jag for iväg igen, denna gång till Halmstad. Där bor nämligen Andréa.
Eftersom hon precis fyllt 18 blev det lite festande även här. Väldigt lyckat! Annars blev det spontant; fika, promenerande, matlagning, långa sovmornar och en bio lyckades vi klämma in. Är det bara jag, eller har svensk film ryckt upp sig på senaste tiden? Jag bara älskade den här:
Tack och lov!
(Och om ni inte fattade det så kan man tolka lov:et i rubriken i dubbla bemärkelser. Ojoj så fyndigt!)
The soundtrack of my life 5
-
Älskar retro-feelingen.
xoxo
Nate och Dan i all ära, men för tillfället är Chuck min Gossip Girl-crush. Så. Jäkla. Het. Lyckliga lyckliga Jessica Szohr.
I väntan på vadå? forts.
I väntan på vadå?
Kanske har det att göra med att förra året hände det saker jämt och ständigt hela tiden. Var det inte det ena så var det det andra och jag pluggade och pluggade och pluggade och ändå fanns det alltid mer skolarbete att göra, nya platser att upptäcka och så vidare. Här hemma är allt mest som vanligt. Vi har fortfarande inte så mycket att göra i skolan än så länge, trots att den här tiden i vanliga fall brukar vara en av de stressigaste på året. Jag antar att jag är understimulerad, helt enkelt. Jag har liksom tillbringat de senaste veckorna i väntan på något som inte har dykt upp. Så utomordentligt fånigt! Nej, det får allt ta och bli skärpning, måste börja ta vara på nuet.
...
Befinner mig för tillfället i mitten av andra säsongen, men lär snart ha kommit ikapp. Säsong 3 börjar på Kanal 5 18 oktober. Något att se fram emot!
(Tills dess: för att se avsnitt gratis, både gamla och nya, kika in här!)
Motivation sökes
Konsten att kompisragga
Den senaste tiden har jag tänkt lite extra på att det såhär när man börjar bli vuxen är ganska sällan man skaffar nya vänner. Man möter nya människor här och där i olika vardagliga situationer men man tar sig liksom inte tiden att låta det bli något mer än en bekantskap, en Facebook-kontakt bland många andra. Eller är det bara jag? När man var liten var det så enkelt - bara att säga "hej ska vi leka?" och sen så var allt frid och fröjd så länge ingen snodde ens favorit-gosedjur eller kladdade på ens teckning. Åtminstone för stunden. Så fungerar det knappast längre ... eller? Kanske är det egentligen bara vi själva som inbillar oss att det är mer komplicerat än vad det är? Kanske handlar det snarare om att vi i takt med att vi växt upp förlorat mycket av den där barnsliga spontaniteten, att vi har blivit hämmade och så pass rädda för att bli besvikna att vi ger upp innan vi ens försökt. Visst är det på många sätt mer invecklat att skaffa vänner när man är äldre, det handlar om att klicka på ett djupare plan än vad det gjorde när man var åtta, men det är verkligen ingen omöjlighet. Jag tror mest att det handlar om att höja blicken och vara öppen för förslag. Har försökt leva efter den filosofin ett tag nu och faktiskt upptäckt flera människor som redan fanns i min omgivning som jag liksom bara inte ... tja, försökt lära känna innan. Men efter att ha tagit mig i kragen och sett till att själv ta lite initiativ har jag nu fått skriva in både fikor och tjejmiddagar med nyfunna kompisar i kalendern. Se där!
...
Med en svart spritpenna och 10 sekunders kluddande blev mina kära gamla USA-Converse en liten liten aning personligare och roligare och politiskt korrekta. Det är i alla fall vad jag intalar mig. Hrm.
Nu ska jag krypa upp i soffan med lite kvällste och måla naglarna svartglittriga medan jag kollar på den här gamla favvon:
För ungefär tjugoelfte gången skulle jag tro. Men så är den ju en av de bästa filmerna som gjorts i sitt slag. Perfekt sätt att avsluta helgen.
...
Ibland tycker jag att det känns så himla menlöst med modebloggar - det finns bara så många som känns så otroligt tråkigt lika varandra. Ärligt talat: Elin Kling, systrarna Fahrman, Ebba von Sydow - what's the difference?! Och visst kan de klär de sig ofta snyggt, men speciellt nyskapande tycker jag sällan att det är .. Då blir jag glad när jag hittar bloggar som sticker ut lite, som den här och den här. Style Rookie kan ju vara världens coolaste 13-åring. Och vem kommer egentligen på en så underbart knäpp idé som att klä en tecknad kanin i designerkläder?(??) I alla fall, tummen upp från mig!
Lördag 3/10 2009
Dagens: Höga jeansshorts från Weekday (tyvärr inte mina ..) med långärmad grå t-shirt från H&M. Nitskärpet är second hand från Paris, och sammetsrosetten är en riktig gammal goding! Precis som shortsen är den lånad av bästaste Hanna.
