Man skulle kunna tro att det har varit en förjävlig dag då man inte fick sova alls sådär länge man hade räknat med på morgonen och därför kommer till bussen alldeles skrynklig i ansiktet av trötthet (ja det känns definitivt så i alla fall). Väl där råkar man naturligtvis springa in i inte bara en utan flera de där killarna man spanat på lite i smyg den senaste tiden, just idag när man ser ut som ett vrak .. När man sedan åker hem från skolan så har man från början god marginal men på Göta Älvbron visar det sig vara broöppning vilket aldrig händer annars och det går låångsamt, så den goda marginalen knappas in och sen får man springa till tåget för allt vad man kan och sedan ännu lite till för det står långt långt ut på spåret och benhinnorna värker och den redan ömma halsen blir ännu ömmare.

Man skulle som sagt kunna tro att det har varit en förjävlig dag, men den har faktiskt inte varit så dum alls. Jag tror att jag är ganska bra på att se det fina i tillvaron i stället faktiskt, och skratta bort det andra (som typ att jag var så utmattad att jag faktiskt somnade i badkaret mitt på ljusa dagen - det är ju faktiskt bara fruktansvärt komiskt). En bra egenskap! Och så har jag många små glädjeämnen i min iPod. Idag har Julian Casablancas förgyllt min tillvaro. Kan man annat än bli glad?
           
Det är ett mysterium för mig hur alla de där människorna som inte har lurar i öronen när de åker buss eller tåg klarar sig ...  

Ikväll ska jag se om en av mina absoluta favoritfilmer Försoning som jag lånade för en billig penning nere på biblioteket förut. Så fin, se bara:

Sedan ska jag däcka i min ljuvliga ljuvliga säng.
God natt!