Åh. Börjar bli seriöst trött på min sjukkarantän. Man brukar hinna glömma det mellan varven, men det är fruktansvärt tråkigt att vara sjuk på riktigt. Inte alls sådär avslappnande och skönt som man inbillar sig när skolstressen är som värst. För tillfället har förkylningen valt att lägga allt krut på näsan. Nyser i parti och minut, vilket resulterat i att pappa har gett mig öknamnet "smitthärden". Fräscht. Så nej, ingen skola imorgon heller. I stället ännu en dag av tristess. Vad mer kan man önska sig av den sista dagen av sitt sjuttonde levnadsår?