På senaste tiden har jag känt mig ovanligt tillfreds när jag öppnat min garderob, ja, så till den grad att jag nästan funderade på att skriva ett blogginlägg om det. Den känns liksom ganska -- komplett. Sen är det är klart att jag alltid kan springa på grejer som man tycker är fina, men jag har inte känt något akut jag-har-inget-att-ta-på-mig-jag-spyr-på-alla-mina-plagg-panik eller det-plagget-måste-jag-ha-behov på ganska länge faktiskt. Fram tills idag. Det räckte med att kliva in genom dörrarna på Monki för att inse att anledningen till att jag inte känt någon shoppinglängtan senaste tiden är att jag varit klok nog att hålla mig borta från butikerna. Tyvärr var klänningen kortare än vad jag ville att den ska vara (vågar till och med säga att den nog är kortare än vad någon som inte är intresserad av att riskera att visa upp hela härligheten på flaket vill att den ska vara. I svart och till tjocka strumpbyxor hade den däremot varit fab!). Det blir alltså till att leta vidare. Så länge suktar jag efter ljumma vårvindar och fantiserar om att cykla till skolan i okonstlade men fantastiskt snygga outfits med mitt långa solblekta hår fladdrandes i fartvinden ... eller nåt. Jag tänker mig något sånt här (och ja ja, jag har snickrat ihop kollaget i paint ...):  


Sandaler, rutig blus & spetsklänning från Monki
Tights från H&M