Det är mystiskt det där med framtiden. Dels för att den alltid varit så långt borta. Jag menar jag är ju inte redo att bli stor, inte än. Men nu börjar den smyga sig på och jag måste medge att det emellanåt känts lite pressande. Fast där kan vi verkligen tala om i-landsproblem, för egentligen handlar det ju bara om att det finns så många möjligheter, så mycket jag vill göra och se. Hur som helst, de senaste månaderna när frågan "jaha, vad har du för planer efter gymasiet då?" duggat tätt har jag mest kunnat svara på vad jag inte ska göra. Men nu huxflux så ser det ut som att jag faktiskt har en plan, ha! Det verkar som att tre fjärdedelar av familjen styr kosan mot USA:s östkust och staden Amherst till hösten, där lite collegestudier och allmänt upptäckande av den stora supermakten väntar. Kan berätta mer om det en annan dag (eller om ni frågar). Det är ganska nytt och lite ovant än men så himla häftigt och roligt och gah!   

Livet rullar på annars. Skolan har lagt i en extra växel med projektarbetet som ska in om några veckor och sånt, men det funkar. Är ordentligt trött i kroppen idag efter att ha kört "Friskisklassikern" till förmån för Haiti igår - kan lova att man var ganska slut efter stavgång, gym, spinning, jympa och step, två och en halv timme allt som allt. Men roligt var det! Drabbades nästan av en liten post OS-depression igår när jag insåg att det nu inte kommer visas sport halva dygnet längre, snyft. "Vad ska man nu titta på?" tänkte jag. Är i vanliga fall ingen stor tv-tittare men nu har man ju vant sig liksom .... dock visade sig oron inte vara alltför befogad för i eftermiddags visades både Sex and the City och Top Model på trean, hallelujah! Och om en timme ska jag bänka mig igen framför första Bourne-filmen. Matt Damon är min nya älsklingsskådis (vi såg den här i skolan för ett tag sedan och jag var helt betagen).